5 punkter ur mitt huvud

Jag tar nu en paus från packningen till en heldags vandring som sker imorgon, för jag behöver skriva av mig. I mitt huvud vid denna stund är allting kaos. Vanligtvis brukar jag ha alla mina tankar sorterade i mappar och fack noggrant och rent, precis som allt annat i mitt liv. Men nu är alla mappar upprivna och allt jag tänker är en klump av röra, inget jag uppskattar direkt. Egentligen har jag en massa att göra, som att packa klart, plugga till ett matteprov och kanske bara sova. Men jag kan inte göra någonting av det, för först måste jag skriva av mig. När jag skriver av mig ser jag mina tankar och det blir lite mer iordning och lättare att sätta in i fack.

Punkter att ta upp:

  1. Skola/Gymnasiet
  2. Träning/Konståkning
  3. Vänner/Ickevänner
  4. Saknad/Längtan
  5. Mitt mående
  1. Skola/Gymnasiet: Just nu har jag panik över skolan. Jag borde inte ha det, men så är det. Jag ska inte ljuga för er, förra terminen sänkte jag mig 7p. Jag vet inte om det är mycket eller lite i era öron men för mig förstörde det mina planer. Jag sänkte mig pga min hälsa och att jag därför inte var i skolan lika mycket som jag velat och borde. Men min hälsa går före allt och i detta fallet drabbades skolan OCH min sport. Nu får jag tänka om och börja bygga upp en nyframtid för lilla Celine. Den kanske blir bättre, vem vet? För det är ju det jag gillar, att planera & ha kontroll. En linje på just ett specifikt gymnasium ville jag gå men nu måste jag kämpa r*ven av mig för att få komma in, vilket jag nog inte vill eller orkar. Så den planen jag har haft i halva mellanstadiet & hela högstadiet om vilket gymnasium jag ska gå är helt förstörd, iallafall i mina ögon. Det gör att jag får panik över vad jag vill, vad jag borde vilja och vad jag faktiskt kommer vilja. Det är hemskt att inte veta det enligt mig, för utan någon plan eller vilja kommer jag inte få någon motivation att gå i skolan. Försöker jobba på detta och inte låta det ta hela min tid att tänka på.
  2. Träning/Konståkning: Just i detta nu har jag ingen motivation till att träna för det ända jag intalar mig själv är "det är så långt kvar till nästa säsong av konståkningen" och för att ta bort det tankesättet blandar jag in skolan. Vi ska ha orienteringsdag och tänkte att jag skulle träna upp min kondition till den dagen, så jag får en bra tid. Men det sprack när man fick veta att orienteringsdagen är om en vecka... Vet inte vart jag ska hitta motivationen och vet inte vilken ände jag ska börja?
  3. Vänner/Ickevänner: När jag nu har en paus från konståkningen har jag all tid i världen, men det känns inte som det. Det känns som jag på något sätt inte njuter längre. Förr när man träna så extremt mycket njöt man varje sekund över att hinna träffa en vän men nu när man gör det varje dag blir det inte samma känsla. Det känns som det inte länge spelar någon roll om man kan träffas eller inte för jag har ändå den tiden att skjuta upp det... Om jag inte orkar en dag kan jag bara planera in en annan dag och det gör att man inte riktigt bryr sig fast man egentligen vill. Något som jag verkligen får ups and downs på är vänner. Det kan vara så att en visstid kan marionetten av mina vänner vara skräp i mina ögon, att jag inte tycker om dem. Jag har ingen anledning och allt bara känns så jobbigt att känna så. Jag känner så med alla mina vänner, men egentligen ÄLSKAR jag dem över hela mitt hjärta. Så jobbigt...
  4. Saknad/Längtan: Okej, ni slipper inte undan en text om konståkningen. Denna är inte jätte deppig och kommer inte bli lång. MEN jag ska ta upp det ändå. Jag saknar konståkningen, men jag längtar också till den. Vilket är bäst? Så fort jag tänker på den får jag bokstavligen kramp i magen och det ända jag vill är att gråta.
  5. Mitt mående: Just nu mår jag bra, eller det är det jag säger till folk iallafall. För grejen är att egentligen har jag ingenting att må dåligt över. Jag är fysiskt frisk och har ingenting som direkt tynger ner mig. Men det känns verkligen som jag går helt tom i kroppen. Känns som jag svävar på moln, inte av att jag mår bra utan att jag är så lätt och det inte finns någon som är förvarnat inom mig. Inga känslor, tankar, händelser eller åsikter. Jag är bara neutral, vilket suger. Fick en fråga idag om vad som händer i mitt liv, jag kunde inte riktigt kunde svara på. För grejen är att det händer mycket men inget som är värt att berätta som förr i tiden. Jag bara är helt tom och neutral, känns oftast som jag inte har några tankar och inget att tillföra i konversationer.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer

johnssons
johnssons,
Kul lista❤️
nouw.com/johnssons
celineryden
celineryden,