Alt. delete

Skriver *alt delete* skriver *alt. delete*. Det går på ett ögonblick, en snabb tanke om det jag precis skrev var dåligt och allt är borta innan jag hinner blinka. Det går så snabbt att man aldrig anat att det varit där. Det jag skrev kanske hade någon mening, men meningen var alldeles för betydelselös för att jag ska komma ihåg den eller dela med mig av den heller för den delen.

Det var precis så du gjorde med mig *alt. delete* och där var allt vi byggt upp borta, som det aldrig funnits där. Inte ens spåren från våra långa telefonsamtal finns kvar, för telefonräkningen är betalad och numret blockat. Alla konversationer, bråk och skrattanfall vi haft finns längre inte kvar. Du kunde göra det vi sa att vi aldrig skulle göra på riktigt, säga hejdå och försvinna för alltid. Det blev inget "hej igen, jag saknar dig", det blev inget fyllesamtal, om att det skulle bli vi, en lördagskväll långt efter allting stängt. Det blev ingenting sånt, för du hade inte bara gått vidare, du hade tryckt *alt. delete*. Jag hittade också de knapparna en tid, men jag kunde andra kommandon, *cmd shift Z*, som jag tryckte på lika snabbt som du hittat någon annan. Ena dagen bestod vi av lång poesi och redan andra dagen var h-disken tom. År hade gått och H-disken expanderade ju mer vi brann tillsammans, mer och mer täcktes in i disken, vi skulle vara förevigt. Vi skrev så mycket, du och jag, om dåtiden, nutiden och framtiden men också om drömmar och känslor vi aldrig vågat dela med oss av till omvärlden. För både du och jag visste att vår poesi var skör, unik och elegant. Inte vem som helst skulle få tillgång till den, vi var något unikt. Som bara fanns i ett dokument som vi hade tillgång till. Du och jag, två helt olika själar som brann tillsammans under så många år. Men du kunde ändå trycka *alt. delete**

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer