Tänk att detta bara var en vecka innan alla länder stängde sina gränser... Jag, Wilma och Hanna var i London för shopping & Nottingham för att kolla konståkning. Så sjukt, att bara på en vecka förändrades ens vardag och man inte längre gick till skolan eller jobben som vanligt. Ibland kan jag fastna, i en ond tankespiral som bara tynger ner mig och nu förtiden handlar tankarna ofta om vad jag går miste om tack vare viruset. Svårt att ta sig ur tankarna eftersom man längre inte kan se fram emot någonting. Däremot försöker jag trösta mig med att uppskatta det lilla istället och på något sätt trösta mig med att jag har det så bra att jag kan klaga över att jag inte är utomlands nu, för i vissas ögon skulle en resa vara mer i drömmarna än ett inställt flyg.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Igår möttes vi alla i BlueHats som vi kallar oss (tjejerna jag åkte med till Kroatien förra året) vid Ebbas segelbåt och begav oss från Saltholmen till Marstrand! Vädret var kanske inte supertopp men vi slapp regnet och lite sol kikade ändå fram. Direkt när vi kom fram gjorde vi mat, svirade om för lite partaj. Kvällen blev som beräknat väldigt lång och idag mår man som man förtjänar. Fick ännu en tankeställare igår när jag satt på båten och njöt, livet är f*n bra nu.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Jag andas in och ut, blundar och behöver göra det igen, in och ut. Jag nyper mig i armen så hårt jag kan, för att jag väntar på är att vakna. Jag måste sova, för det är för bra för att vara sant. Jag upplever gång på gång lyckorus, lyckorus som når varenda cell i hela kroppen. Det slår mig att jag aldrig känt sån här kärlek tidigare, kärlek till en tid, som jag just nu lever i. Där man lämnar hemmet utan jacka, kör bil med högsta volym av Veronica Maggio i högtalarna och inte tänker på massa måsten. En tid jag ständigt går runt med ett leende på läpparna, där jag ser framemot saker och ting. En tid jag är så kär i att jag behöver nypa mig i armen för att förstå att det är verklighet. Det är något speciellt med sommarkvällar, sagolika och helt & hållet magiska, iallafall för mig. Jag sitter vid havskanten med mina närmsta vänner, de där människorna som bara behöver vara nära för att jag ska börja le och bli varm inombords, de där vännerna som gör att tiden går fortare än vanligt. Vi sitter på en filt och kollar på solnedgången, vi pratar om minnen och om framtiden, återigen slungas jag tillbaka att jag sitter och nyper mig själv. Det är något magiskt, kvällen når aldrig sitt slut utan fortsätter, lite väl envis. Jag känner att jag behöver sova, men det är okej för jag vet, imorgon kommer det en till kväll, en till magisk sommarkväll.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter