Centralstationen

Jag sitter på en bänk och väntar på att mitt tåg ska gå, allt känns så konstigt. Efter att min mobil har dött några timmar tidigare har jag insett att ända utvägen för att sysselsätta mig var att kolla på människorna som passera förbi. Ingen ser mig men jag ser allt. Alla dessa känslor som strömmar över perrongerna. Ett gammalt par möts efter några dagar ifrån varandra och faller ihop i en lång mysig varm kram medans två troligtvis nygifta står och bråkar. Så mycket glädje & kärlek en meter bort, ser inte de nygifta det? Två polisbilar har kört in vid tågen och ett flertal poliser går runt och pratar med människor. Inte alla människor utan de personerna. Ni alla vet vilka jag snackar om. Att kl är 22.00 en söndags kväll märks inte av, det är så mycket liv, känslor och tankar på stationen ikväll. Två killar i 9 års ålder går med varsin resväska mot ett tåg, jag kan inte låta bli och tänka på om de vart två tjejer istället, om deras föräldrar skulle tillåtit gå ensamma där och då. Man säger hej för första gången men även hejdå för sista, det finns inget rätt just nu. Folk skrattar, gråter, är arga eller väldigt stressade.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer