Det är självklart att du inte har några vänner

Jag har aldrig tackat dig. Tackat dig över att du fick mig att inse vem jag inte vill vara. Att ha en kort vänskap som är så lärorik att man kommer ihåg den för evigt är speciellt. Vi klickade aldrig, jag kunde inte vara mig själv med dig och du var bara för mycket för att jag skulle ha rum till att andas. Du var överallt och ingenstans, alltid var det något. Om man uttryckte sig fel blossade du upp och man fick alltid trippa på tå, du var den personen jag aldrig någonsin tänkte bli.

Vi kallade oss bästavänner och alla trodde vi var det, men innerst inne visste både du och jag att vår vänskap var en tickande bomb som snart skulle sprängas. Det är självklart att du inte har några vänner, du förstår inte att alla är människor och det är okej att göra fel. För dig skulle allting vara perfekt och en andra chans hade du aldrig hört talas om. För enligt dig var du perfekt.

Vår relation var gift, en stor fet lögn och någonting som enbart blev ett kvitto på en sak jag aldrig skulle skaffa igen. Men på något sätt är jag tacksam över det vi hade, för jag har lärt mig att det det är okej att låta en vänskap ta slut.

När du blev sur på mig, blockade mig och började snacka skit om mig kunde jag inte bry mig mindre. För det var en lättnad att äntligen bli av med dig. Jag vet, det låter helt sjukt och jag känner inte igen mig själv heller när jag skriver men det var så.

Det är anledningen varför jag också aldrig kämpade att få dig tillbaka, för jag klarade mig bättre utan dig.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer