En obotlig saknad

Jag går med tunga steg påväg till dig. Jag får varje gång frågorna ”Ska vi följa med dig? Kommer du ihåg vart det ligger?” precis innan jag ska bege mig av. Men det är la klart, att jag kommer ihåg vart min bästavän ligger någonstans och såklart vill jag vara själv och kunna prata med dig, ensam.
Jag är påväg till dig, ju närmare jag kommer desto mer försvinner verkligheten & alla problem. Jag går förbi stenen vi alltid tog ett kort tillsammans på & det det träd vi alltid kollade lite snett på. Allt finns kvar. Allt förutom du.
6 år har gått och jag kan fortfarande känna doften av din lukt, hur din päls var alldeles len och mjuk. Att komma till din plats i skogen, där vi spred ut din aska är det bästa jag vet. Sitta och prata med dig då & då om hur mitt liv ser ut nu, att jag ofta tänker på dig & kommer ihåg dig som den fantastiska hund du var. Tiden har gått så snabbt men saknaden av dig har bara blivit större. Att det inte finns någon bättre än dig vet vi alla om.
Jag saknar dig

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer