för just nu kanske inte mitt liv är så bra

Vill börja att berätta att jag verkligen inte klagar över mitt liv nu, det är mitt fel att det blivit som det blivit just nu och det är jag som inte har energi att ta tag i det. Detta är bara en period och JAG VET att vissa har det jobbigare men även enklare!

Bloggen går extremt dåligt just nu och jag får små kommentarer både privat och i kommentarsfältet som påminner mig om att det inte går bra, att mitt bloggade inte är roligt längre mm. Men samtidigt jag kan hålla med er, den är inte den bästa just nu!

På en kort tid har jag förlorat 3 av mina bästavänner och en del andra vänner. Det gör att jag kan känna mig väldigt ensam och som jag aldrig tar mig framåt. Har några få vänner kvar som jag är oerhört tacksam över. I skolan har jag ungefär en person jag kan vara med och när hen inte är med är jag själv. I skolan har jag bråkat med typ en (??) och de andra har bara följt med strömmen så att säga...

Jag bråkar mycket med min familj och är själv extremt tyken. Jag vet om att alla familjer bråkar och det är helt naturligt men som ni förstår blir detta extra jobbigt när man inte längre har så många vänner.

Hur jag är mot mig själv är just nu det största problemet för mig. För att kunna lösa alla dessa allvarliga saker ovanför måste jag bli snällare mot mig själv. Jag måste kunna tycka synd om mig. Grejen är att jag verkligen inte tycker synd om mig, vilket jag kanske borde. Jag har byggt upp en mur att jag inte bryr mig, att jag är stark och klarar av detta.
Men kanske är man mer stark när man vågar visa, berätta och erkänna för sig själv?

Men såklart finns det positiva saker med! Skolan går faktiskt fruktansvärt bra och jag har fått väldigt många fina kommentarer från lärare. Trots att jag har mycket motgångar just nu känns det skönt att gå i skolan, känns som där är ända platsen det går bra, haha. Sad but true!

Jag mår bra, jag gör det. Så länge jag inte lägger för mycket fokus på det negativa i mitt liv kan jag faktiskt skratta och njuta någon sekund av livet. Dessa problem jag har just nu är typiskt tonårsproblem och just nu så ja, det känns som hela mitt liv rasar samman men det gör det inte, kanske tvärtom. Det är nu mitt liv börjar forma sig, vilka vänner ska man behålla & anförtro sig på och vilka ska man lämna till det förflutna. Vilka passar och mår jag bäst av, vilka ska jag kämpa för?

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer