Hur ett skolarbete kan bli sjukt inspirerade

Idag måste jag få ge mig själv en klapp på axeln, kanske till och med en kram? Har varit extremt duktig idag och tagit tag i saker, precis som jag ville. En av sakerna tände min gnista till kreativitet & energi igen, kan ni gissa vad?

Kort sagt har min klass just nu en skoluppgift där vi, två och två, ska fördjupa oss inom ett ämne i privat juridiken. Jag & min kompis har valt frågan om vårdnadshavare och hur man får ensam vårdad i en relation. Vi har som uppgift att skriva en stor fördjupning kring frågan där en kort intervju ska hållas med någon som jobbar inom ämnet.

Idag var dagen där jag skulle hålla en telefonintervju med en advokat som jobbar med just detta, vårdnadstvister. Förvånansvärt nog var jag nervös över att hålla intervjun, trots att jag normalt sätt brukar vara väldigt social och framåt när det kommer till sådant här. Men kanske var det för vi under en veckas tid skrivit på en mailtråd om denna intervju och man, tror det eller ej, tar advokater som mer "seriösare" typer av människor, eller är det bara jag? Men har bara en sak att säga; S.H.I.T.! Först och främst gick intervjun hur bra som helst men det var inte bara det, mannen var supertrevlig så från att samtalet skulle pågå i 10min översteg det till 30min. Vi svävade ut och pratade om mycket mer än vad jag någonsin trott vi skulle och mannen inspirerade verkligen mig. Han berättade bl.a. om sitt jobb men även hur mycket han slitit och jobbat under flera års tid och det var där lampan tändes i mitt huvud, en stor våg med inspiration och motivation höll på att dränka mig medan jag satt där och försökte anteckna allt han sa. Det bara slog mig, jag satt och intervjuade någon som brunnit för sin sak, såpass länge att det gått han vägen. Jag satt där och log, sög åt mig allting han sa och tankade min kropp på energi, energi till att göra det jag vill.

Är inte det sjukt? Att ett liten intervju som skulle hållas kort blev till ett långt, inspirerande och lärorikt tillfälle? Jag trodde detta skolarbete enbart skulle vara jobbigt och stressande men nej, det visade sig vara exakt det jag behövde för att faktiskt komma upp ur sängen och göra den där extra saken jag inte gjort på de senaste veckorna.

Det räckte med en man, ett telefonsamtal, för att tända gnistan igen.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer