Min första vecka i karantän

Jag tycker det är skrattretande att det händer nu. Nu när jag hade som mest att se framemot, nu när mitt liv börjat komma på ett spår jag trivs att leva i efter konståkningen. Men istället för att komma närmare de ögonblick jag nu många månader gått och sett fram till, se att sak på sak ställs in och allt det roliga försvinner. Jobb, konserter, resor, födelsedagar och förarprov riskeras att ställas in, vad gör man nu? Har faktiskt haft en jättejobbig vecka hemma, har inte varit en av dem som njutit av hemmastudier. Har haft svårt och sova, gråtit nästan varje dag och funnit det svårt att se det positiva med att gå hemma. Jag är inte bra på att inte göra någonting. Därför var veckans höjdpunkt att min bror kom hem häromdagen från sin resa i Kanada och kan muntra upp mig. Är tacksam över att ha den lyxen, att ha en bror som finns där, lyssnar, tar hand om och ger mig positivitet och glädje, även sådana här dagar.

Men jag försöker väl som alla andra, att ta dagarna dag för dag, det är det enda vi kan göra.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer