Sista efterfesten

Det pirrade i hela kroppen när du ringde, mamma såg på mig och förstod direkt vem som gav mig leendet. Du var full, ute med kompisar och ville efterfesta, med mig. Jag ringde till mina trognaste vänner och vi kom till den där lilla studentlägenheten där du och dina kompisar satt. Ni var fulla och vi in princip nyktra. Du mötte mig och mina vänner vid dörren och hela jag fylldes av stolthet, trots att du var fullast och knappt kunde gå rakt var jag stolt. Stolt över att du var min. Det var sent i maj och våren höll på att övergå till sommar, en sommar med dig. Vi gick upp på taket där natten lystes upp av gatornas alla lysen och tystnaden fylldes av våra röster som skrek till en Håkan Hellström låt. Trots att Ullevi var finare än någonsin och drottningtorget mer händelserik än tidigare så hade mina ögon fastnat. Fastnat på dig. Jag log och tanken av att vara där med dig och våra närmsta vänner fyllde mig med lycka. På kvällen sov vi på din kompis soffa och morgon därpå smög jag ut och lämnade kvar en puss på din panna. Det var sista gången vi sågs, efter den kvällen blev det inget mer. Inga efterfester, inga leenden, inga kramar och ingen stolthet. Där och då bestämde du dig att det fick vara nog, det som varit fick vara och jag blev bara ett borttappat kvitto på någonting du inte tyckte var värt att behålla.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer