Varför älskar jag att blogga?

Jag började blogga 2012. Jag var en oskyldig liten 10åring som inte hade någon aning om att jag skulle ta mig såhär långt i bloggvärlden. Jag visste inte äns att jag skulle hålla på med detta såhär länge, i 6år har jag suttit och skrivit ut till hela världen. Men jag tyckte det var roligt, varför? Det vet jag inte, jag vet inte vad som var så roligt när jag var så liten. Jag hade ju ingen aning om hur man gör ett riktigt bra inlägg eller att man kan ta bilder med en systemkamera och få fram det på en blogg.

Men jag har alltid gillat att skriva & uttrycka mig i skrift. Jag har alltid varit den tjejen som syns och vill höras i klassrummet och alltid sätt mig som en människa som kan göra skillnad. Jag har alltid varit den som jobbar för belöning och alltid haft viljan att lyckas. Jag har alltid varit den tjejen många i klassen litar på och kommer och pratar med när de mår dåligt. Jag har alltid varit den tjejen som stöttat de osäkra tjejerna i klassen. Kanske allt detta beror på att jag umgicks med äldre när jag var lite, jag mognade tidigare än de i min ålder.

Nu brinner jag för bloggen, jag skulle gett upp ALLT för att blogga. I min drömvärld skulle jag inte vela börja på gymnasiet utan satsa på bloggen på heltid, men livet funkar inte så.. Varför gör jag detta? Vad är det som är så roligt med det? Ett kort svar skulle vart "jag älskar att skriva och nå ut till människor" men ett kort svar skulle vart tråkigt.

Som jag nämnde tidigare uttrycker jag mig bättre i skrift. När jag pratar tar det lång tid att komma till sak och jag vet att det är många som slutar lyssna på mig på grund av det, även om det kanske är något viktigt. Jag är väldigt bra på svenska, men i skrift. När jag pratar kan ord komma i fel ordning och jag kan störa mig på det, vilket gör att det tar ännu längre tid för mig. Men i skrift kan jag uttrycka mig och verkligen förklara vad jag vill ha fram.

Jag blir hörd, jag blir sedd och jag blir säkrare i mig själv. Min blogg har varit mitt bollplank i många tillfällen. När jag skriver om olika saker så som att vara nöjd med den man är så påverkar det mig med. När jag lade ut mitt första inlägg om finnar på ryggen (här hittar ni det) var ett sådant exempel.

Jag hade bestämt mig att en bild på mina finnar skulle upp och att det skulle vara positivt. Jag har aldrig skämts för min kropp eller den jag är MEN det var jobbigt att ha dessa finnar på ryggen. Men de orden jag skrev och de bilderna jag la ut, stärkte mig. För när jag läste det inlägget igen kommunicerade jag med mig själv på ett sätt som hjälpte. Jag fick bättre självförtroende av det inläggen och gick stolt till simhallen och badade med klassen med finnarna på ryggen en vecka senare. På den tiden fick jag aldrig några kommentarer så det var inte någon annan som övertyga mig att jag var fin utan det var jag själv.

#nouwautumnchallenget

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer