1 år & 9 dagar sedan

Idag var det lite mer än ett år sedan jag skrev det mest personligaste inlägget jag någonsin har skrivit på bloggen. Om ni inte följt mig så länge eller missat det hittar ni det HÄÄR.

Ni kanske tror det var enkelt för mig att bara publicera det inlägget, att bara skriva sanningen. Men det var inne det. Klart, det var skönt vara ärlig mot er och inte behöver dölja något så stort längre. Men det var även fruktansvärt. Jag visste att jag skulle få blandade känslor från alla håll och visste att bakom de "hårda" tankarna riktat mot mig från mina nära fanns det en baksida som bara ville väl.
Att skriva ut till hela världen att jag inte mår bra, att jag var väldigt öm var ett enormt stort steg jag inte idag vet om jag skulle vågat vid detta laget. Jag tycker fortfarande att det verkligen inte är någonting att skämmas över och det är en stor grej som sällan pratas om men behövs pratas om.

Men hur mår jag idag?

Som ni nog har förstått har jag slutat gå hos psykolog men även tagit en paus i konståkningen. Men jag mår bra. Jag mår så jävla fantastiskt faktiskt! Såklart jag mår dåligt ibland men idag vet jag hur jag ska hantera det. Såklart jag har kvar nästan all press men idag vet jag hur jag kopplar ifrån det. Jag tog en paus i konståkningen för att komma bort från den pressen. Kanske var den pausen bra men kanske skulle jag klarat mig lika bra utan den, det vet jag inte. Men det jag vet är att jag mår bra idag och kommer klara av all sorts press i hela världen! Idag är jag inte svag, man kan inte såra mig på det sättet man kunde för 1-2år sedan OCH jag har inte fått något återfall.

Idag mår jag bra. Idag är jag stolt.

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer