När jag berätta att jag skulle sluta...

Ramlade över inlägget jag skrev när jag berättade att jag skulle sluta i konståkningen. Blir tårögd varje gång jag påminns om sporten, ifall jag ser en bild/video/text som skriker lagsammanhållning och ishall brister det för mig. Undra när det ska sluta kännas jobbigt? Undra om jag någonsin kommer komma över det tuffa beslut jag fick göra? Trots att beslutet var det enda rätta kommer jag föralltid ångra det och det vet jag. Det går inte en dag utan att tänka på sporten och hur mycket jag saknar det. Tanken slår mig många gånger i veckan på hur det skulle vara om jag fortsatt, undra hur bra jag skulle kunna bli, hur mycket jag skulle klarat av. Jag har ju fortfarande vänner som fortsatte och nu åker i senior, skulle jag platsat? Skulle jag trivs lika mycket som jag gjorde i mitt lag? Många frågor som vi aldrig kommer få svar på. En sak är säker, inlägget var riktigt tufft att skriva och det är ett av få inlägg som verkligen är både personligt och viktigt för mig.

Ni hittar inlägget här!

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Gillar

Kommentarer